Gissa om jag saknar gymnastiken! Just nu känns det extra mycket också eftersom jag är sjuk och inte kan träna över huvudtaget. Valde att sluta med gymnastiken när jag började i 9:an eftersom det delvis blev mycket plugg, men blev även för mycket press. Var många i gruppen som var riktigt duktiga, vilket gjorde att alla förväntades göra ungefär samma övningar. Men rädslan för att skada mig gjorde att jag inte vågade köra fullt ut och vissa övningar gick bara inte att göra. Blev som spärrar i huvudet ibland så ena dagen kunde jag lätt köra saltos, flickisar och överslag medans andra dagar ville kroppen inte alls även fast jag ville klara av det. Tränarna tyckte såklart jag inte borde fega ur på alla övningar när jag klarat dem galant tidigare, vilket gjorde det ännu jobbigare. Kämpade på en termin då jag redan bokat in träningsläger till sommaren, men efter att vi kom hem från lägret i Italien kände jag att jag inte orkade mer. 

 

Var en riktig lättnad att sluta då pressen släppte direkt och jag fick massa tid över som jag inte tidigare haft. Var ett av de bästa valen jag gjort i mitt liv (tillsammans med att byta skola i 5an och söka teknik design på gymnasiet) då man aldrig ska göra något som känns jobbigt och gör en stressad. Samtidigt som jag ändå saknar att få hoppa runt på trampolinen, göra massa handvolter på tumblingen och köra fristående. Önskar det gick att få tillgång till en gymnastiksal och köra det man känner för utan pressen på att man måste köra bestämda övningar som man inte känner sig bekväm med.. Men nu passar jag på att köra handvolter, hjulningar, bryggor och handståenden när jag är utomlands och om sommrarna och funkar bra det med! ^^ ♥